Framtiden
Hur går det för folket där ute? Kanske ska meddela att jag ska hoppa av de två kurser jag läser. Men ingen skada skedd. Jag kommer läsa kurserna igen efter sommaren. Denna gång som ett basår. Nu kanske ni tänker varför läste jag kurserna över huvud taget? Det ska jag tala om för er. Jo, jag ville ha ett litet försprång då fysiken kan var mycket svår. Jag ville också ha något att göra.
Men nu känner jag att bara för att leva och ha kul. Kanske jobba lite. Jag försöker för fullt med att hitta olika förlag som vill publicera min kokboksidé. Men den marknaden är svår! Jag kommer dock inte ge upp. Det är viktigt. Annars får jag börja med att starta mitt eget företag. Ett café! VÄNTA, först ska jag ju bli marinvetare. Sen forskare och jobba som forskare... Oj, många och stora planer. Men jag ser allt framför mig. Tro inte jag har glömt att skaffa familj med sen.
Tänk tillbaka 5-10 år. Vad gjorde du då? Kunde du ens ana att du hamnade där du är nu? Jag tycker det ska bli roligt att få blicka tillbaka till där jag är nu om 10 år. Min livsdröm kanske har blivit exakt så som jag vill ha den. Eller så tog den en annan vänding, bra eller dålig får vi väl se. Samtidigt som jag så gärna inte vill sluta vara tonåring eller lämna den här tiden kan jag knappt bärga mig för vad framtiden har att erbjuda.
Jag är så positivit inställd på att det kommer bli en lycklig framtid för min del. Det är viktigt med en positiv inställning om man vill att saker ska hända. Du går inte upp för Mount Everest med inställningen att du aldrig kommer nå toppen. Dock är det inte bara en positiv inställning som tar dig framåt. Det är mer som ett hjälpmedel på vägen.
Man behöver någon form av drivkraft också. Det som driver mig till att prestera, varför jag vill bli forskare och bli något/någon är att jag vill ha bevis. Jag måste få veta att jag gjorde allt som krävdes för att bli exempelvis forskare. Ovisheten är jobbigare än misslyckanden, tycker jag. Men för min del handlar det också om att jag vill bevisa något för andra och för mig själv. Att jag kan göra stordåd. Jag har haft och har så många inspirerande människor runt omkring mig att jag vill bli som dem. Att jag är envis är något som också bara driver mig framåt. Man ska inte ge upp så lätt!
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med den här texten. Det var skönt att få skriva av sig. Hoppas någon kan se mina diffusa råd och faktiskt dra nytta av dem. Peace out!
